Oj vad tiden springer iväg. Jag såg att Maria Wetterstrand skulle sluta blogga, då hon inte hinner med detta. Och jag håller med att det inte alltid blir av att blogga. Det blir oftast något inlägg på facebook istället. Hur som helst har det hunnit hända mycket sen sist jag skrev, 3 mars. Debatter om Laval, Jämställdhet och diskriminering i riksdagen har jag hunnit med. Igår sa en av personalen på pappas äldreboende att hon sett mig på TV. Det tog ett tag innan jag fattade vad det kunde vara tills jag förstod att det var från vår senaste utskottsdebatt i riksdagen. Man tänker inte själv på att en del debatter TV sänds. Men vad jag förstår så ser ca 200 000 dessa tv program.

Det har varit en hel del diskussion om riksdagens omröstning i frågan om Folkmordet på Armenierna men även folkmordet på kurderna i Halabja och Anfal kampanjen. Ska riksdagen rösta om folkmord eller inte? Det är frågan. Inte om det var ett folkmord eller inte. Idag, söndag den 28 mars, har jag varit på ABF huset på debatt ang kurdernas situation. De vill att riksdagen ska erkänna folkmordet på Kurderna i Irak. Jag har tidigare tyckt att det vore en bra ide, men tänkt om. För ska verkligen riksdagen rösta om detta. Dessa frågor bör väl avgöras i internationella domstolar, där också ansvariga ställs till ansvar och får sina straff. Det kan inte vi göra i riksdagen. Och om vi röstar- är det bra om några röstar ja och några nej. Stärker det ett folks kamp om låt säga 40% skulle rösta emot? Nu kan exempelvis Turkiet säga att Sveriges riksdag inte var enig om att det var ett folkmord. Inte så bra... Så vad sätter vi igång om vi folkvalda ska börja ta ställning till om det var folkmord eller inte? Nej, vi ska ställa regeringen till svars för dess utrikespolitik. Vi ska kontrollera att regeringen trycker på Turkiet i försoningsprocessen. Och gör regeringen ingenting vad gäller att följa upp folkmordsfrågor i kontakter med ansvariga regimer, så gör dom fel, och ska stå till svars inför riksdagen. Men som sagt- är det riksdagens roll att rösta om folkmord-jag är mycket tveksam till en sådan utveckling.

Kristdemokraterna tycker att folkmord ska fastställas i internationell domstol. I enlighet med folkmordskonventionen i FN 1948. Frågan ska utredas i domstol, inte i riksdagen. Sverige skulle kunna bestämma sig för att bekräfta redan erkända folkmord, som det Irak redan erkänt angående kurderna. Men ska vi verkligen rösta om det som redan utretts i domstol, det  är frågan. För vem ska rösta för och vem ska rösta emot? Försvagar inte en sådan omröstning bara Sveriges röst i utrikespolitiken? Nu verkar Sverige splittrat, inte enat. Nej, vi behöver en utrikespolitik som är brett förankrad. Jag anser att vi har ett ansvar att agera vad gäller skydd för minoriteter och där har armenier, kurder, assyrier mfl varit mycket utsatta. Och folkmord ska inte accepteras. De ska utredas och ansvariga ska stå till svars. DÄR ska Sverige inte tveka. Ställ skyldiga till ansvar. Men låt oss ta frågan om riksdagen verkligen ska rösta i frågor som detta.

Nu debatteras det hett omkring de s.k. RUT avdragen som är hushållsnära tjänster som ex städning i hemmet. TIdigare har vi vant oss vid ROT avdrag som handlade om reparations och ombyggnadsarbeten i hemmet. Nu säger sossarna, v och mp att man vill avskaffa det här om man kommer till makten. När Aftonbladet idag skriver om alla sossar ,riksdagsledamöter och fd ministrar som använder avdraget så tycker man inte det är ett problem. Och visst har dom också rätt till avdraget. Men när Mona Sahlin säger att det är som en kristdemokrat som använder dagis, så är hon ute och cyklar. För vi kristdemokrater är inte emot dagis, men vi tycker inte bara om dagis. Vi tycker om alla andra sätt att få vara mer tid hemma med våra barn. Och då är vårdnadsbidraget ett alternativ. Det handlar om valfrihet inte om ideologiska låsningar som sossarna har. De är EMOT RUT men köper sådana tjänster. Vi är INTE EMOT DAGIS. Därför använder många det. Det är skillnaden.

Några fakta om RUT enligt Almega och Företagarna som tagit fram siffror från SCB , SKatteverket och egen statistik:

Cirka 11 379 personer arbetar i sektorn mot tidigare ca 400 personer (från svarta till vita jobb), Var fjärde som köper tjänster har en lönenivå på ca 16. 600 kronor (inte bara höginkomsttagare alltså), 75% som anställts i branschen de senaste 6 månaderna kommer från tidigare arbetslöshet, över hälften av jobben räknas försvinna om man tar bort skatteavdraget.

90% av alla skatteavdrag görs för ROT avdrag och ca 10% för RUT avdrag.  Cirka 120 000 personer använder RUT- och ca 190 000 personer använder ROT avdrag. Genomsnittligt avdrag för ROT är 13 000 kronor och för RUT knappt 3 000 kronor. Cirka 45 000 företag är berörda. Under den senaste månaderna ökade antalet nya unika köpare med 23 000 personer/mån. Enl Företagarna betyder varje krona staten lämnar í avdrag så får staten tillbaka 1,50kr. Detta om man räknar in allt som arbete, materialinköp, moms och inkomstskatter mm. Det innebär en vinst för staten i slutändan. Vi får fler jobb, fler vita jobb och en ny arbetsmarknad inom tjänstesektorn.

Cirka 78 % av alliansens väljare är positiva till dessa tjänster. 70% av oppositionens väljare är positiva till dessa tjänster.

Alliansen har klarat den ekonomiska krisen bättre än de flesta andra länder i EU, ja vi räknas till dom främsta. Och det beror säkert på många saker, men särskilt på jobbskatteavdraget som blivit som en "krockkudde" för den svenska ekonomin. Den har hållt uppe efterfrågan på varor och tjänster men även ROT och RUT betyder mycket för en aktiv arbetsmarknad där vi skapar fler jobb.

Leve alliansen!